Cecilia Näätsaari

Nej, jag fick aldrig se den match jag drömde och skrev om i inlägget innan. Frankrike var helt enkelt för bra. Sverige gjorde vad dom kunde och även om man förlorade med endast tre bollar så kändes det som om dom aldrig var riktigt nära en vinst. Men jag vill ändå ge all heder till detta fantastiska landslag. Man kämpade och krigade tills slutsignalen ljöd. Oscar Carlén ledde det svenska laget nere på planen samtidigt som han haltade runt med lindat knä och lindat lår. Kim EDR visade ingen som helst respekt för världens bäste målvakt Omeyer utan tryckte dit boll på boll. Niclas Ekberg var lika respektlös han och lobbade in en straff. "Jernemuren" med Magnus Jernemyr och Tobbe Karlsson höll inte lika bra idag och ingen av målvakterna hade en bra dag i målet. Samtidigt som Frankrike och främst då linjespelare Gille var omänskligt bra. Ändå förlorade man "bara" med tre bollar. Jag skulle lyfta på hatten om jag hade någon. Vi är inte där riktigt än, men tänk er om, säg två år, OS i London, då jäklar krossar vi fransmännen!

Nu väntar en oerhört tuff match om bronset på söndag. Efter att Danmark vunnit mot Spanien i den andra semin så är det därmed Spanien som blir Sveriges motstånd. Det kommer bli svårt men svenskarnas hunger efter en medalj kan vara större än spanjorernas. Och om dom bara lyckas lappa ihop Oscar, om Sjöstrand återfår sin enorma form och självförtroende, om mittlåset är lika brutalt bra som det brukar vara, och om resten av laget spelar sitt yttersta, så kan drömmen om ett brons bli verklighet.