Cecilia Näätsaari

Imorse vaknade jag och började gapskratta. Jag drömde verkligen en jätterolig dröm! Min mamma hade fött en liten bebis, en flicka. När jag väl fick träffa henne, något som konstigt nog tog ett par veckor så var hon lika stor som en tremånaders bebis. Men det var inte det mest konstiga. Jag frågade mamma vad min nya lillasyster skulle heta och svaret jaga fick var Fill och det stavades F-I-L-L, alltså som Phil fast "försvenskat". "Men mamma, det är ju ett pojknamn!", sa jag, "som Dr. Phil du vet". "Jaha, då var den ungen dömd för resten av livet", sa mamma då. Jag kände paniken komma krypande för inte kunde väl den lilla flickan heta Fill! Och inte gick det att ändra namnet heller för mamma hade redan betalat namnavgiften som man skulle betala för att få ge barnet ett namn. Och det var ju egentligen inte hennes fel heller eftersom det var mammas syster, min moster Jeanette som hade kommit på namnet...

Kanske inte låter så himla roligt men jag tyckte det var skitkul när jag vaknade upp. Fatta vilken sjuk fantasi jag har ibland...