Cecilia Näätsaari

Söndageftermiddag och helgens festligheter gör sig påmind genom en ilande huvudvärk. Men fy fan vad kul jag haft! Tvådagars i Härnösand med både gamla och nya härliga människor. I år var det dock inte musiken som lockade på stadsfesten och det var kanske därför det inte blev så mycket sett av den heller. På fredagen hann vi bara se Smalare Än Thord innan festen där var slut. Som tur var hade vi haft en riktig fest innan med Tusse och gänget så vi grämde oss inte så himla mycket över det, men visst hade det varit lite kul att se Ola ändå... Igår blev det återigen party. Först med ett skönt gäng 30-åringar innan vi gick vidare till vår käre vän Alexander där vi hade det grymt roligt. När klockan närmade sig elva åkte vi ner till stadsfesten där vi hann se Andreas Johnson. En bra entertainer men tyvärr med bara ett fåtal låtar som man känner igen. Men med superlåten Glorious så blev det ändå riktigt bra. Shit vad bra den låten är! Galet. Efteråt betalade vi in oss på evenemangshallen där det självklara stadsfestbandet Smalare Än Thord återigen spelade. Vi trängde oss till platser längst fram och där blev vi kvar under hela spelningen. Det var ett jäkla ös, en massa svett, söndertrampade tår och så jävla roligt! Det spelar ingen roll hur många gånger man hört dom spela, lika grymma varje gång.
När Thord och bandet klivit av scenen blev det mer dans till alla möjliga låtar och jag, Jennie och Maria kunde återigen visa upp vår spektakulära dans...

Idag öser regnet ner och jag behöver därför inte ha dåligt samvete för att bara ligga inomhus och göra absolut ingenting.