Bye Berlin

Just jag, kanske ska skriva ett par rader om friidrotts-VM också. En minimal sammanfattning.

Det blev ett konstigt VM ur svenska ögon sett. Vi har varit bortskämda med personer som Carro, Kajsa, Stefan och Christian. Nu när dom antingen är skadade eller har lagt spikskorna på hyllan så är det ganska tomt om medaljhopp i större friidrottssammanhang. Och i år var inte bara de största stjärnorna skadade utan nästan varenda svensk friidrottare stannande hemma eller kom till Berlin inte helt friska och hela.
Bästa svenska placering fick Linus Thörnblad med sin femte plats. Kanske hade man kunnat hoppas på mer av honom men då tävlingen blev så konstig pga av regn och förseningar kan man kanske ändå inte skälla så himla mycket på honom. Den bästa svenska prestationen tycker jag Nicklas Wiberg stod för då han slog det nästan 15 år gamla svenska rekordet i tiokampen. Med antingen årsbästa eller personsbästa i varje gren gjorde han en riktigt bra tävling.

Annars tycker jag Andreas Thorkildsen och Blanca Vlasic var grymma. Thorkildsen har nu vunnit både EM, OS och VM i spjut. Han var överlägsen i finalen. Värsta konkurrenten Pitkämäki var skadad och med honom borta var segern ett faktum. Vlasic tyckte jag gjorde det bra som slog favoriten Adriane Friedrich, på hemma plan där hon fick stöd av hela Tyskland inne på arenan.

Sen var det ju Usain Bolt. Snacka om magiskt. Blixten från Jamaica slog ned i Berlin två gånger. Han mördade sina egna otroliga världsrekord från Peking och krossade sina motståndare. Med sin kaxiga men samtidigt oemotståndliga attityd blev han Berlins hjälte och han gjorde något av det största i idrottsvärlden. Fantastiskt!

Nästa år är det EM och då får vi hoppas på hela och friska svenskar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0