Cecilia Näätsaari

Ja det där gick ju åt helvete. Som föutspått så blev det ännu en enormt jämn och tuff match nere i Eskilstuna. Känslan var ändå att Guif skulle klara det, dom spelade bra och även om Kristianstad också gjorde det så var känslan att det skulle bli en hemmaseger. Det blev en målrik match där det stod 19-19 i halvlek, lite konstigt med tanke på att Guif kändes bättre. Men målvaktsinsatsen i första var inte den bästa. Andra halvlek började också bra och Hallberg storspelade nu i målet. Men framåt blev det för många misstag och de två utvisningarna i slutminuterna ställde till det. Att man sedan inte fick tag på den där jäkla dansken var också en anledning till att Kristianstad kunde hänga på. Men hur stoppar man en sådan jätte. Sen lyckades Kristianstad få in den där jäkla avgörande bollen och trots att Guif fick ännu en chans så gick det inte. Och helvete vad ledsen jag är för det. Det svider i mitt hjärta och det kommer säkerligen ta tid att komma över denna sura förlust.

För i år var det verkligen eskilstunalagets tur. Trots en massa skador och skit så vann man serien och sen fanns inget annat än en final. Men Kristianstad var ruskigt bra och satte stopp. Det känns så jävla tungt. Men jag antar att man får glädjas åt vilka otroligt spännande matcher det varit i alla fall. Och NÄSTA säsong, då SKA guldet till Guif. Möjligheterna ser ljusa ut nu då man bara ser ut att tappa Aren, som dock kommer bli oerhört saknad och väldigt svårt att ersätta. Men laget visar att dom hör hemma i toppen och endast där och kommer med all säkerhet vara med i guldstriden nästa säsong också.

Den stora frågan är nu hur i helvete jag ska klara mig utan handbollen i Australien?! Lyckligtvis finns ju webbsändningarna så det kommer säkert bli en hel del nattvak framför datorn där jag kan heja på mitt älskade Guif.