Ten years ago...
Idag är det tio år sedan USA utsattes för de hemska terrordåden mot World Trade Center och Pentagon. Jag minns att dagen efter att det hade hänt så rådde det kaos på skolgården. Barn sprang runt med dagens exemplar av Aftonbladet och Expressen och visade bilder där människor kastade sig ut från tornen för att rädda sig undan de brinnande byggnaderna. Tio år gammal så var det svårt att förstå innebörden av det som hänt och vi ungar hade nog aldrig tidigare riktigt förstått vad ordet teorrism betydde. Den 11:e september fick vi alla en aning om ordets betydelse.
Nu i efterhand är det fortfarande svårt att förstå vad som får människor att begå sådana här dåd. Vad driver en människa att självmant möta döden och dessutom ta med sig nästan 3000 människor? Det är obegripligt.
Nu under förmiddagen har jag suttit och tittat på sändningarna på tv:n om händelsen och då det visas filmklipp på de monster som utförde flygattackerna, leende monster, så vill jag bara kräkas. En leende ondska som för alltid lämnat ett minne i vår historia.
Inget kommer någonsin få människor att glömma nine eleven och de två tornens fall kommer alltid finnas på min näthinna. Samtidigt pågår arbetet, tio år efter händelsen, med att återuppbygga platsen där allt hände. En oas där minnena av de människor som omkom kommer få leva. Det ser väldigt vackert ut med de två vattenfallen där de omkomnas namn kommer vara ingraverade. Alltihop omgivet av träd som ska symbolisera liv. En plats jag definitivt vill besöka någon gång i framtiden.
Nu i efterhand är det fortfarande svårt att förstå vad som får människor att begå sådana här dåd. Vad driver en människa att självmant möta döden och dessutom ta med sig nästan 3000 människor? Det är obegripligt.
Nu under förmiddagen har jag suttit och tittat på sändningarna på tv:n om händelsen och då det visas filmklipp på de monster som utförde flygattackerna, leende monster, så vill jag bara kräkas. En leende ondska som för alltid lämnat ett minne i vår historia.
Inget kommer någonsin få människor att glömma nine eleven och de två tornens fall kommer alltid finnas på min näthinna. Samtidigt pågår arbetet, tio år efter händelsen, med att återuppbygga platsen där allt hände. En oas där minnena av de människor som omkom kommer få leva. Det ser väldigt vackert ut med de två vattenfallen där de omkomnas namn kommer vara ingraverade. Alltihop omgivet av träd som ska symbolisera liv. En plats jag definitivt vill besöka någon gång i framtiden.
Kommentarer
Trackback
