Tar det aldrig slut?

Jag är så trött på detta. Det verkar aldrig ta slut. Att så ofta vara tvungen att gå runt och oroa sig för människor man älskar gör mig orklös. När det ena slutligen ordnat sig så kommer nästa olycka sakta krypande. Dagar som denna då man sitter som på nålar och ber att allt ska gå bra går snart inte att räkna längre. Tar det aldrig slut?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0