En nyttig resa
Nu har jag hunnit landat lite ifrån resan jag varit på. Från söndag till onsdag var jag i Riga där jag med min grupp har ufört vårt projektarbete. Det var en ganska omtumlande resa som var ganska hemsk men jag är samtidigt väldigt glad att jag gjorde den och därmed fick uppleva något som inte finns i Sverige.
Söndagen bestod mestadels av resan. På lördagkvällen satte vi oss på bussen och halv sex morgonen därpå var vi framme i Stockholm. Medans Anna och Marina sov på en bänk på Centralen så tog jag och Challe en morgonpromenad i centrala huvudstaden. Klockan sju satte vi oss på pendeln till Gnesta där vi stannade för lite mat och vila och sedan bar det av till Skavsta och vid tretiden landade vi äntligen i Lettland. Resterande delen av dagen åkte vi spårvagn och bekantade oss med staden.
På måndagen besökte vi en internatskola för förståndshandikappade och på kvällen hälsade vi på en familj som vår kontaktperson Leana kände. Den här familjen kämpade som alla andra i Riga med arbetslöshet och dom levde endast på den handikappade dotterns bidrag. Vi hade med oss matpaket och lite leksaker till flickan och det värmde verkligen i hjärtat att få se hur glada dom blev.
På tisdagen var det dags för vårt huvudsyfte med resan, att besöka barnhemmet. Barnhemmet låg 20 mil från Riga, i staden Leipaja, och dit åkte vi buss. När vi kom fram till hemmet fick vi en liten chock, det visade sig att barnhemmet, liksom internatskolan, också enbart var för förtsåndshandikappade, något ingen hade sagt något alls om till oss. Detta innebar lite problem eftersom de paket vi hade med oss till mesta dels innehöll smink och liknande och det barnen behövde var leksaker. Som tur var hade vi nallebjörnar, pussel och liknande saker så det räckte till alla ändå.
Att få se hur glada barnen blev var något jag aldrig kommer glömma. Dom skrek ut sin glädje över paketen och kramade om nallebjörnarna. pussade pusslet och var helt till sig. Att en sådan simple sak som en duschcreme kan ge en pojke så mycket glädje är svårt att förstå för oss men för dessa barn är det guld värt. Pojken som fick denna duschcreme skrek av glädje, kramade flaskan och bar runt den i sin väska i flera timmar.
På onsdagen hade vi ett par timmar på oss att gå på den stora marknaden i Riga innan vi åkte till flygplatsen och åkte tillbaka till Sverige. Väl där väntade ytterligare några timmars väntande innan vi slutligen kunde sätta oss på bussen hem vid nio.
Denna resa gav oss nog alla en liten tankeställare. Vi klagar ofta här hemma i Sverige men när man ser förhållandena på ställen som de vi besökte förstår man hur bra vi egentligen har det. Man förstår också hur lätt det egentligen är att hjälpa de som har det fattigt. Tio kronor, eller vad en duschcreme nu kostar, räcker långt och även om det är något vi tar för givet så betyder det oerhört mycket för de som knappt får äta sig mätta. Resan gav många olika känslor men jag har lärt mig hur bra jag egentligen har det och materiella saker är inte allt här i världen.
Söndagen bestod mestadels av resan. På lördagkvällen satte vi oss på bussen och halv sex morgonen därpå var vi framme i Stockholm. Medans Anna och Marina sov på en bänk på Centralen så tog jag och Challe en morgonpromenad i centrala huvudstaden. Klockan sju satte vi oss på pendeln till Gnesta där vi stannade för lite mat och vila och sedan bar det av till Skavsta och vid tretiden landade vi äntligen i Lettland. Resterande delen av dagen åkte vi spårvagn och bekantade oss med staden.
På måndagen besökte vi en internatskola för förståndshandikappade och på kvällen hälsade vi på en familj som vår kontaktperson Leana kände. Den här familjen kämpade som alla andra i Riga med arbetslöshet och dom levde endast på den handikappade dotterns bidrag. Vi hade med oss matpaket och lite leksaker till flickan och det värmde verkligen i hjärtat att få se hur glada dom blev.
På tisdagen var det dags för vårt huvudsyfte med resan, att besöka barnhemmet. Barnhemmet låg 20 mil från Riga, i staden Leipaja, och dit åkte vi buss. När vi kom fram till hemmet fick vi en liten chock, det visade sig att barnhemmet, liksom internatskolan, också enbart var för förtsåndshandikappade, något ingen hade sagt något alls om till oss. Detta innebar lite problem eftersom de paket vi hade med oss till mesta dels innehöll smink och liknande och det barnen behövde var leksaker. Som tur var hade vi nallebjörnar, pussel och liknande saker så det räckte till alla ändå.
Att få se hur glada barnen blev var något jag aldrig kommer glömma. Dom skrek ut sin glädje över paketen och kramade om nallebjörnarna. pussade pusslet och var helt till sig. Att en sådan simple sak som en duschcreme kan ge en pojke så mycket glädje är svårt att förstå för oss men för dessa barn är det guld värt. Pojken som fick denna duschcreme skrek av glädje, kramade flaskan och bar runt den i sin väska i flera timmar.
På onsdagen hade vi ett par timmar på oss att gå på den stora marknaden i Riga innan vi åkte till flygplatsen och åkte tillbaka till Sverige. Väl där väntade ytterligare några timmars väntande innan vi slutligen kunde sätta oss på bussen hem vid nio.
Denna resa gav oss nog alla en liten tankeställare. Vi klagar ofta här hemma i Sverige men när man ser förhållandena på ställen som de vi besökte förstår man hur bra vi egentligen har det. Man förstår också hur lätt det egentligen är att hjälpa de som har det fattigt. Tio kronor, eller vad en duschcreme nu kostar, räcker långt och även om det är något vi tar för givet så betyder det oerhört mycket för de som knappt får äta sig mätta. Resan gav många olika känslor men jag har lärt mig hur bra jag egentligen har det och materiella saker är inte allt här i världen.
Kommentarer
Trackback
