När gammelmostrarna tystnar
Så var julen över för i år. Fast julstämningen brukar ändå hålla i sig ytterligare någon vecka hemma hos oss.
Fast nog känns det alltid lika konstig denna dag efter att all släkt åkt hem. Det blir tomt och tyst i huset och man vet inte riktigt vad man ska göra. Jularna är alltid så livfulla här oss hos eftersom vårat hem är samlingsplatsen för alla släktingar under julen. Det är här vi samlas hela högen och pratar, skrattar och äter mat tills vi knappt kan röra oss. Samma visa varje år och det är det som är julstämning för mig.
I år blev det dock ett par undantag. Julaftonen spenderades först hos mamma och min styvfarmor och styvfarfar. På sena eftermiddagen åkte vi hem till pappa där det blev ännu mer julmat, julklappasutdelning och julmys. På juldagen anlände fler släktingar och vi fick alla en väldigt trevlig julklapp i form av ett jätteroligt besked. Mina släktingar som gifte sig i höstas väntar sitt första barn! Så himla roligt!
Och det roliga fortsatte den dagen. Vi var ett gäng som samlades i stan för att ha en riktig julfest och började med middag i Petras lägenhet och där hände något helt ofattbart. Vi var alla samlade och satt och åt då det helt plötsligt ringde på dörren. Maxi gick och öppnade och in kommer en tomte! Alla tittar överraskat på varandra och undrar tyst vad som är på gång. Utan ett ord går tomten in i rummet och börjar sakta krama om oss. Ingen rör sg och allt blir bara mer och mer underligt. Till slut sliter tomten av sig masken och där står han. Dennis. Vår numera amerikanska vän som vi alla längtat så mycket efter men som inte skulle komma tillbaka till Sverige förrän nästa höst! Chockade blir vi allihopa och ingen säger ett ord på flera sekunder innan alla till slut bryter ut i ett glädjerop. Detta var något vi absolut inte hade kunnat föreställa oss och alla befann sig nog i en smärre chock i flera minuter innan det gick upp för oss att han verkligen stod där framför oss. Kvällen blev sedan så lyckad som den bara kunde bli och vi roade oss hela natten lång. Ett riktigt roligt minne (i vissa stunder lite suddigt) kommer det förbli.
Eftersom jag sov över i stan den natten så blev jag också bjuden på en god lunch under annandagen tillsammans med min härliga släkt som är bosatt i Härnösand. Vid tretiden kom pappa och hämtade hem mig och hemma väntade ännu mer besök från vår stora familj, denna gång från "sundsvallarna". Lika trevligt är det varje gång.
En av de absoluta höjdpunkterna under julhelgen tycker jag ändå sker sent på kvällen. När släkten som inte stannar kvar har åkt hem till sig och jag och Magnus sitter i köket och äter tunnbrödmackor med julskinka samtidigt som farmor och hennes systrar diskar och plockar undan från kvällens fest. När dessa tre kvinnor bryter ut i sina vrålskratt över en lustig historia eller ett roligt minne. Det är då det är som mysigast med jul.
Men nu är den ju faktiskt över julen. Släkten är på väg hem och dagen har spenderats framför tv:n med filmerna man fick i julklapp. Ätandes på allt det kvarblivna godiset. Man får nu tid till att lite nogrannare granska vad man fick i julklapp detta år. Allt går tillbaka till det normala. Till det lite tråkigare. Men det är ju också därför julen är så himla efterlängtad, för man vet vad som kommer ske nästa år igen. En efterlängtad upprepning där de tre gammelmostrarna står för de högsta skratten, där pappa säger sig vara besviken på sig själv över den egentligen perfekta maten soom han tillagat, där man får höra samma historier för femtioelfte gången men som fortfarande är lika underhållande, där Magnus och Dick slåss om fatosten, där den familjära värmen finns. Det är jul det.
Fast nog känns det alltid lika konstig denna dag efter att all släkt åkt hem. Det blir tomt och tyst i huset och man vet inte riktigt vad man ska göra. Jularna är alltid så livfulla här oss hos eftersom vårat hem är samlingsplatsen för alla släktingar under julen. Det är här vi samlas hela högen och pratar, skrattar och äter mat tills vi knappt kan röra oss. Samma visa varje år och det är det som är julstämning för mig.
I år blev det dock ett par undantag. Julaftonen spenderades först hos mamma och min styvfarmor och styvfarfar. På sena eftermiddagen åkte vi hem till pappa där det blev ännu mer julmat, julklappasutdelning och julmys. På juldagen anlände fler släktingar och vi fick alla en väldigt trevlig julklapp i form av ett jätteroligt besked. Mina släktingar som gifte sig i höstas väntar sitt första barn! Så himla roligt!
Och det roliga fortsatte den dagen. Vi var ett gäng som samlades i stan för att ha en riktig julfest och började med middag i Petras lägenhet och där hände något helt ofattbart. Vi var alla samlade och satt och åt då det helt plötsligt ringde på dörren. Maxi gick och öppnade och in kommer en tomte! Alla tittar överraskat på varandra och undrar tyst vad som är på gång. Utan ett ord går tomten in i rummet och börjar sakta krama om oss. Ingen rör sg och allt blir bara mer och mer underligt. Till slut sliter tomten av sig masken och där står han. Dennis. Vår numera amerikanska vän som vi alla längtat så mycket efter men som inte skulle komma tillbaka till Sverige förrän nästa höst! Chockade blir vi allihopa och ingen säger ett ord på flera sekunder innan alla till slut bryter ut i ett glädjerop. Detta var något vi absolut inte hade kunnat föreställa oss och alla befann sig nog i en smärre chock i flera minuter innan det gick upp för oss att han verkligen stod där framför oss. Kvällen blev sedan så lyckad som den bara kunde bli och vi roade oss hela natten lång. Ett riktigt roligt minne (i vissa stunder lite suddigt) kommer det förbli.
Eftersom jag sov över i stan den natten så blev jag också bjuden på en god lunch under annandagen tillsammans med min härliga släkt som är bosatt i Härnösand. Vid tretiden kom pappa och hämtade hem mig och hemma väntade ännu mer besök från vår stora familj, denna gång från "sundsvallarna". Lika trevligt är det varje gång.
En av de absoluta höjdpunkterna under julhelgen tycker jag ändå sker sent på kvällen. När släkten som inte stannar kvar har åkt hem till sig och jag och Magnus sitter i köket och äter tunnbrödmackor med julskinka samtidigt som farmor och hennes systrar diskar och plockar undan från kvällens fest. När dessa tre kvinnor bryter ut i sina vrålskratt över en lustig historia eller ett roligt minne. Det är då det är som mysigast med jul.
Men nu är den ju faktiskt över julen. Släkten är på väg hem och dagen har spenderats framför tv:n med filmerna man fick i julklapp. Ätandes på allt det kvarblivna godiset. Man får nu tid till att lite nogrannare granska vad man fick i julklapp detta år. Allt går tillbaka till det normala. Till det lite tråkigare. Men det är ju också därför julen är så himla efterlängtad, för man vet vad som kommer ske nästa år igen. En efterlängtad upprepning där de tre gammelmostrarna står för de högsta skratten, där pappa säger sig vara besviken på sig själv över den egentligen perfekta maten soom han tillagat, där man får höra samma historier för femtioelfte gången men som fortfarande är lika underhållande, där Magnus och Dick slåss om fatosten, där den familjära värmen finns. Det är jul det.
Kommentarer
Trackback
