En besvikelse
Jag har lyssnat igenom McFly's nya album Above The Noice några gånger nu efter att det äntligen släppts på Spotify och jag kan tyvärr bara säga att det var en enorm besvikelse. Jag visste att det skulle låta annorlunda efter att ha hört dom två första låtarna Party Girl och Shine A Light, som ändå har växt allt eftersom man lyssnat på dom och till slut låter riktigt bra, men jag var inte beredd på detta. Jag vill inte säga det men måste tyvärr: detta är inte ett bra album i mina ögon.
Visst, i stort sett alla band förändrar sin musik under åren de håller på men inte så här. Detta är inte McFly. Kvar finns inte de poprockiga, härliga, glada och spralliga melodierna och de bra texterna blandat med de mer lugna och fina balladerna. Istället är det ett spretigt album med influenser från allt mellan blues och country där inte mycket alls låter som McFly. Av elva låtar var det tre jag kunde tänka mig att lyssna på igen direkt efter att låten slutat och två av dessa var just Party Girl och Shine A Light, den tredje var Take Me There. McFly var ett speciellt band med en speciell typ av låtar, nu låter de tyvärr bara som alla andra tråkiga, sönderproducerade band... Sen spelar de ingen roll hur häftiga musikvideor dom gör, eller hur revolutionerande deras webbsida är, eller hur snygga muskelberg dom blivit, musiken kommer alltid i första hand.
Förstå mig rätt, Danny, Dougie, Harry och Tom är fortfarande mina små hjärtegull, men den här plattan tänker jag hoppa över och vänta på att de ska göra något som tar tillbaka dom till det riktiga McFly.
Visst, i stort sett alla band förändrar sin musik under åren de håller på men inte så här. Detta är inte McFly. Kvar finns inte de poprockiga, härliga, glada och spralliga melodierna och de bra texterna blandat med de mer lugna och fina balladerna. Istället är det ett spretigt album med influenser från allt mellan blues och country där inte mycket alls låter som McFly. Av elva låtar var det tre jag kunde tänka mig att lyssna på igen direkt efter att låten slutat och två av dessa var just Party Girl och Shine A Light, den tredje var Take Me There. McFly var ett speciellt band med en speciell typ av låtar, nu låter de tyvärr bara som alla andra tråkiga, sönderproducerade band... Sen spelar de ingen roll hur häftiga musikvideor dom gör, eller hur revolutionerande deras webbsida är, eller hur snygga muskelberg dom blivit, musiken kommer alltid i första hand.
Förstå mig rätt, Danny, Dougie, Harry och Tom är fortfarande mina små hjärtegull, men den här plattan tänker jag hoppa över och vänta på att de ska göra något som tar tillbaka dom till det riktiga McFly.
Kommentarer
Trackback
