Cecilia Näätsaari

Dagen idag har spenderats i Birsta tillsammans med Anna. Idag var det hennes tur att leta efter skor till studenten och att följa med som smakråd var något jag gärna gjorde. Skor hittade hon och även jag kom hem med lite grejer. Visar lite senare vad jag har köpt.

Ikväll var det egentligen en planerad utgång men då jag måste upp och jobba imorgon så fick jag skrota den planen. Jäkligt surt då jag var riktigt sugen på att gå ut. Istället har jag suttit i soffan med en påse chips och följt Champions League i två olika former. Först handboll då det idag har varit Final 4, alltså semifinaler. Missade den första matchen mellan Rhein-Neckar Löwen och Barcelona eftersom den visades samtidigt som jag var i Birsta. Den matchen vann i alla fall Barca. Nästa match mellan Hamburg och Ciudad Real hann jag dock med att se. Även där blev det en spansk vinst och det blir därmed alltså en helspansk final imorgon. Lite småtråkigt kanske men det kommer nog bli en jäkla bra match ändå. Och i båda lagen finns det svenskar som har chansen att vinna.

När handbollen var slut zappade jag över till fotbollens CL-final och där var det som de flesta vet ett möte mellan Barcelona och Manchester United. Nu missade jag de första två målen pga handbollen men resten av matchen satt jag klistrad framför tv:n och fick se hur både Messi och Villa med varsitt mål frälste Barcelona ännu en gång. Viva España ikväll alltså!

Nu ska jag strax krypa ner i sängen eftersom väckarklockan ringer på 05:45 imorgon bitti...

Så. Nu ska jag ta tag i allt som hänt den senaste tiden. Tror jag skriver fler än ett inlägg och vi börjar såklart med Göteborg. Jäklar vad jag trivs i den staden!

Nu kantades dock resan av en stor dos nervositet eftersom huvudmålet med resan var Guifs SM-final. Efter att ha varit nervös ända sedan laget blev klara för final så var det svårt att tänka på något annat när vi väl kom till Göteborg. Det blev lördageftermiddag väldigt snabbt och helt plötsligt satt jag och Anna där på Scandinavium tillsammans med tusentals andra guifsupportrar och ett par sävehofare. Stämningen var på topp och efter damernas final som slutade med en inte så oväntad seger för Sävehof så kunde jag knappt sitta stilla på stolen. Känslan i Scandinavium var riktigt mäktig och det kändes verkligen som att detta skulle gå vägen. Guif skulle ta hem guldet.

Istället blev matchen en riktig mardröm. Det var inte Guif som spelade nere på planen. Vilka det var vet jag inte men det var inte Guif. Laget som skriker av energi och som käpar till sista sekund var bortblåst och istället stod där killar som såg väldigt tagna ut av stundens allvar. Slutresultatet behöver jag inte nämna men Sävehof krossade verkligen eskilstunagrabbarna. Det är svårt att beskriva hur jäkla besviken jag och resten av supportrarna och självklart laget var. Hela andra halvlek så var det med tårar i ögonen och gråt i halsen jag bevittnade vad som hände på planen. När slutsignalen till slut ljöd och kameran zoomade in kapten Jansson som gjorde sin sista match, och hur han grät, så fick jag bita mig ordentligt i läppen för att inte börja toktjuta jag med. Fan också! Jag blir tårögd bara nu när jag tänker på det. 

Efter en sådan otroligt bra säsong där man slutade tvåa, på samma poäng som Sävehof så kändes det verkligen som om guldet skulle hamna i Eskilstuna. Man hade siktat på guld hela säsongen och om det var nåt lag som skulle slå Sävehof så var det Guif. Man hade ju slagit dom under den gågna säsongen! När det istället inte alls blev som man tänkt sig och när det slutade så förnedrande som det gjorde så är det nog bara tomhet och ilska som kan beskriva känslorna som dök upp.

En efterfest och då förhoppningsvis också guldfest var ju planerad på lördagskväll, men det var minst sagt inget jag kände för just då. Jag och Anna gick och tröståt och tog oss ändå till Gamle Port där festen skulle hållas. Men istället för att gå in tog vi en två timmars promenad i centrala Göteborg. Vandrade bort den största smärtan så att säga. När klockan närmade sig elva gick vi ändå till slut till puben och där blev vi kvar under kvällen. Vid midnatt dök laget upp och vid 01:00 nån gång tog jag och Anna spårvagnen tillbaka till vandrarhemmet. Jag kan inte påstå att det var så lätt att somna den kvällen.

Under söndagen och måndagen hann vi med lite allt möjligt. Vädret var ju gudomligt så det var riktigt underbart att vistas i Göteborg under dessa dagar. Vi hann med att titta på gymnasie-SM där Magnus var med och spelade, shoppa lite, äta glass i parker och bara njuta. Dock satt förlusten sen i lördags som en liten klump i magen hela tiden och det tar nog ett tag innan den försvinner helt.

Trots förlusten i finalen så har laget gjort en fantastisk säsong och ett silver är inte dåligt alls nu såhär i efterhand. Förhoppningsvis blir det final igen nästa år och förhoppningsvis blir det tredje gången gillt då och att guldet äntligen hamnar i rätt händer!



Till sist kan jag ju tillägga att SJ hör väl inte direkt till mina och Annas bästa vänner efter den här resan. Hade det inte varit så himla långt med att åka buss så hade jag aldrig satt min fot på ett tåg igen...

Sverige vann med 6-2 efter en riktigt bra match. Trodde faktiskt att dom skulle ha svårt med USA efter hur det har sett ut dom två senaste matcherna men ikväll spelade man riktigt bra, samtidigt som USAs målvakt var ganska dålig. Nu blev man gruppetta och allt. Najs.

Där satt den! Finalplatsen är fixad! Guif kunde redan ikväll bli klara för final om de vann mot Alingsås på bortaplan, och visst gjorde dom det! Och som dom gjorde det! Hela laget spelade helt fantastiskt och visade helt klart att dom var det bättre laget. Robin var grym, Haukur var grym, Aren var grym, Rickard var grym, Zacke var grym. Hela laget var grymt! Känner en sådan extrem lycka just nu!

Fy fan vad skönt att det inte gick till en femte avgörande match för det är osäkert om mitt hjärta skulle ha klarat av det. Nu får det vila upp sig till den sjunde maj och finalen. Där är det guld och inget annat som gäller.

Bild från Folket.se

Igår var det sista matchomgången i herrarnas slutspelsgrupper i handboll. Sävehof och Guif var ju redan klara för semifinal men vilka lag som skulle ta dom två andra platserna låg nästan vidöppet. I matchen mellan Alingsås och Malmö, som visades på tv, så vann Alingsås solklart efter en av säsongens bästa matcher. I den andra gruppen förlorade dock Lugi mot Guif och därmed var det förra årets silvermedaljörer Drott som gick vidare. Semifinalerna kommer därmed se ut så här: Sävehof möter Drott och Guif möter Alingsås. Bäst av fem matcher gäller och båda semifinalerna kommer bli sjukt spännande, det är jäkligt svårt att förutspå vilka lag som tar sig ända till final men jag hoppas och tror givetvis på att Guif tar sig dit. Sen hoppas jag att motståndet blir Drott. På söndag drar det igång!

Och apropå Guif. Det har varit mycket som hänt klubben den senaste veckan. Först anklagas Tholin för att ha sagt rasistiska ord till Medina i Redbergslid. Tholin nekar till detta och förhoppnigsvis stämmer det, annars är det förjävligt.

Sen kommer något som chockar mig och säkert många andra: Klubben har bestämt sig för att sparka målvakten Daniel Johansson. Allt har tydligen inte gått helt okej till och Danne känner sig illa behandlad av klubben. Tillsammans med klubben hade de kommit överens om ett ettårskontrakt men nu har Guif tydligen ändrat sig. Man har istället värvat Robin Hallberg från Hammarby. Sjukt tråkigt för både Daniel och Guif. Han har dragits med en skada länge nu och har inte kunnat spela på topp men var på väg att komma tillbaka ordentligt nu och innan skadan var han elitseriens bästa målvakt. Surt!

Och som om inte allt detta är nog så har även laget drabbats av något så hemskt som dödshot. Man har fått ett mejl till klubben där grova dödshot uttalas mot ledare och spelare samt deras familjer. Brevet som var skrivet på engelska och förmodligen är sänt från Tjeckien och har polisanmälts och förhoppnigsvis får man tag på den som skickat det. Och sen får man verkligen hoppas på att de grova hoten inte är något som någon planerar att verkställa.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Delar av lite där. Torsdag idag och trodde jag skulle få vara ledig idag men telefonen ringde imorse och nu ska jag ut och jobba igen mellan 13-21:30. Ska även jobba imorgon och det blir den åttonde gången på tio dagar. Trevligt med jobb men jag börjar bli en aning trött också. Hoppas på att få vara ledig i helgen, annars blir det tredje helgen i rad jag jobbar nu.

Riktigt illa är det att jag missar hockeyn ikväll också! Det kan bli sista finalmatchen om Färjestad vinner och det känns som om dom kan komma att göra. Men jag hoppas verkligen att Skellefteå vinner där nere så att Norrland fortfarande har chansen på guldet.

Är åter hemma hos pappa efter några dagar hos mamma. Då jag inte jobbat har jag mest spenderat tid med Ida dom senaste dagarna. Vi har bakat chokladbollar, tittat på Hannah Montana och målat om hyllor och bänkar till vår lilla omflyttning.

Nu tror jag nästan att jag ska sätta mig ute på balkongen i solen en stund innan det blir dags för lunch och sånt innan jag ska upp på jobbet. Lite drygt att börja klockan ett för man hinner inte med så mycket innan man börjar, om man inte kliver upp väldigt tidigt förstås. Och det gör jag ju inte.

Ska lägga upp en bra låt också, men det blir i ett enskilt inlägg!

Hörs!

Ja, och så fortsätter min handbollsresa genom Sverige. Har nyss bokat biljetter till SM-finalerna som spelas i Göteborg i år. Tänkte först vänta för att se om Guif tog sig till finalen men när biljetterna börjar ta slut var det lika bra att slå till nu. Och skulle Guif, mot all förmodan, inte ta sig till final så blir det säkert en jäkla bra match ändå. Sen är det ju även en damfinal först där Sävehof med all säkerhet kommer vara ett av lagen. Skulle Sävehof gå till final även på herrsidan så kommer det nog bli ett grymt tryck inne på Scandinavium! Sjunde maj smäller det!

Ska bli riktigt trevligt att åka till Göteborg igen också, särskilt nu när det är vår. Jag antar att vi ska bosätta oss på samma vandrarhem som förra gången. Både bra och billigt!

Det har verkligen inte hänt någonting alls under dom senaste dagarna och därför har det inte blivit några inlägg här. Det har inte funnits något att skriva om helt enkelt.

Nu sitter jag och väntar på att Anna ska pallra sig hit. EM-kval på tv:n står på agendan och vi får hoppas på svensk seger mot Slovakien. På söndag får vi se lagen live då det är returmatch i Stockholm.

Annars då... Ja, blev ju ytterligare en medalj för Helena Ekholm idag i skidskytte-VM! Guld den här gången i distansen. Sjukt bra gjort med tanke på stormen där i Sibirien. Att skjuta fyra nollor då är imponerande.

Stormat har det gjort här också. Trodde ett tag att våren var på intågande men idag har det varit så jäkla grått ute och det har till och med snöat. Ishalt är det också. Gjorde en jäkla vurpa för ett par minuter sen då jag gick hem från farmor. Kommer förmodligen resultera i ett tallriksstort blåmärke på låret. Tjusigt värre. 

Jag har för övrigt sjukt tråkigt under dagarna. Trodde jag skulle få jobba lite mer än vad jag gjort och jag har helt slut på idéer nu när jag är ledig. Kommer bli galet skönt att komma bort en sväng till Gnesta och Stockholm. Komma bort till den ritkiga våren också.

Nu knackar Anna på dörren så nu säger jag hejdå så länge!

Hade planer på att åka in till stan idag men ångrade mig tio minuter innan bussen skulle gå. Jag kunde ju bara inte missa herrarnas stafett! Det var dags att besvara guldet från OS men då gällde det att hålla undan från Norge och store stygge vargen Petter Northug.

Och jäklar vilken stafett det blev! Rickardsson började fantastiskt och tillsammans med ryssen körde dom slut på Norges försteman och fick till ett riktigt stort försprång. Johan Olsson tog över och det såg bra ut till en början men det gick till slut inte tillräckligt fort och Norge var snart ikapp. Nu var det ryssen som istället fick släppa och Olsson växlade över till Södergren som hade norrmannen i hälarna. Även Södergren gjorde en ganska medioker insats och snart var han och norrmannen ikappkörda av ett flertal lag. Och värst av allt, Norge var fortfarande i rygg, vilket i sin tur betydde att Marcus Hellner skulle få sällskap av Petter Northug på de sista varven. Det scenario som absolut inte fick uppstå. För att ha chansen på guld behövde vi ha norrmannen en bra bit bakom Sverige. Nu blev det istället fem lag som åkte tillsammans under hela sträckan och Northug låg bara bakom och väntade på att få sticka. Som tv-kommentatorn sa: "Det ser mest ut som en vallhund som är ute och vallar sina fyra får". Och visst var det så. Medans de andra fyra, inklusive Hellner, fick gå upp och dra så låg Northug lungt med bakom och gick bara fram emellanåt för att känna av orken på sina "konkurrenter". När det bara återstod ett par hundra meter så kom till slut rycket. Dödsrycket. Ett par snabba tag och Petter Northug flög flera meter. Hellner försökte men hade ingen chans egentligen. Den norske skidstjärnan kunde enkelt åka upploppet fram samtidigt som han hyssjade mot den galna norska publiken. Och så gick det till när Norge vann ännu ett guld.

I slutet hände dock något som fick fler än mig att reagera. Strax innan Northug krossade mållinjen vänder han sig om och bromsar in för att sedan invänta Hellner ytterligare lite innan han går över mållinjen.
Jag har alltid tyckt att Northug varit skönt kaxig. Han snackar och gör mycket men han har faktistk rätt i jäkligt mycket av det han säger. Men att håna sina motståndare på det där sättet är enligt mig att gå över gränsen. Hellner och de andra var slagna. Slagna av den bästa skidåkaren för tillfället. Men det visade han redan när han ryckte ifrån dom. Visst, kaxigt att hyssja mot publiken så som kanadensaren Harvey gjorde för ett par dagar sen, men att sen invänta Hellner och håna honom på det sättet var bara barnsligt.
Som tur är verkade Hellner och resten av laget inte ta vidare mycket vid sig utan påpekade bara att det är typiskt Northug.

Ett silver blev det alltså och det har till slut blivit ett riktigt bra VM för Sveriges del, trots vallamissarna i mitten av mästerskapet. Nu väntar dom två sista distanserna och kanske kan vi utöka medaljsamlingen ytterligare.

Glömde i all hast igår att skriva om den fantastiska VM-finalen som ägde rum i Malmö. De regerande EM-, VM- och OS-mästarna Frankrike hade enkelt tagit sig till finalen och nästan lika enkelt hade Danmark tagit samma väg. Danmark om något land hade chansen att lyckas besegra denna fantastiska vinnarmaskin. Båda lagen innehåller superspelare som Nicola Karabatic, Jerome Fernandez, Luc Abalo, Mikkel Hansen och Lars Christianssen. I Frankrikes mål stod världens bäste målvakt, Thierry Omeyer, som dock inte imponerat märkvärt i detta VM, och i Danmarks mål stod supertalangen Niklas Landin som briljerat i stort sett varenda match. Och visst blev matchen precis så jämn som förväntat. Lagen följdes åt under hela matchen men känslan var ändå att Frankrike skulle lyckas hålla undan för danskarna. Men med endast två sekunder kvar av ordinarie matchtid så lyckades Danmark kvittera och VM-finalen skulle komma att avgöras i förlägning.

Förlägningen blev lika jämn den men Frankrike hade fördel av sin enorma bredd och rutin av denna typ av matcher, och Omeyer var bäst när det gällde, som så många gånger förr. därför var det fransmännen som drog det längsta stråt och till slut tog hem guldet medans danskarna fick nöja sig med ett silver.

Publiken kan verkligen inte klaga på att dom inte fått  valuta för pengarna för jäklar vilka matcher det bjöds på denna kväll. Två enormt spännande och hårda matcher där fyra lag slogs om tre medaljer. Wish I was there.

Nu är det endast ett par minuter kvar tills det är dags för avkast i Sveriges sista match i detta VM. Det är dags för att avsluta denna fantastiska VM-resa. Och det med ett brons. Det blir en tuff och svår match mot Spanien men Sverige har tidigare visat att dom aldrig viker ner sig och krigar in i det sista. Nu jäklar tar vi den där medaljen!

Nej, jag fick aldrig se den match jag drömde och skrev om i inlägget innan. Frankrike var helt enkelt för bra. Sverige gjorde vad dom kunde och även om man förlorade med endast tre bollar så kändes det som om dom aldrig var riktigt nära en vinst. Men jag vill ändå ge all heder till detta fantastiska landslag. Man kämpade och krigade tills slutsignalen ljöd. Oscar Carlén ledde det svenska laget nere på planen samtidigt som han haltade runt med lindat knä och lindat lår. Kim EDR visade ingen som helst respekt för världens bäste målvakt Omeyer utan tryckte dit boll på boll. Niclas Ekberg var lika respektlös han och lobbade in en straff. "Jernemuren" med Magnus Jernemyr och Tobbe Karlsson höll inte lika bra idag och ingen av målvakterna hade en bra dag i målet. Samtidigt som Frankrike och främst då linjespelare Gille var omänskligt bra. Ändå förlorade man "bara" med tre bollar. Jag skulle lyfta på hatten om jag hade någon. Vi är inte där riktigt än, men tänk er om, säg två år, OS i London, då jäklar krossar vi fransmännen!

Nu väntar en oerhört tuff match om bronset på söndag. Efter att Danmark vunnit mot Spanien i den andra semin så är det därmed Spanien som blir Sveriges motstånd. Det kommer bli svårt men svenskarnas hunger efter en medalj kan vara större än spanjorernas. Och om dom bara lyckas lappa ihop Oscar, om Sjöstrand återfår sin enorma form och självförtroende, om mittlåset är lika brutalt bra som det brukar vara, och om resten av laget spelar sitt yttersta, så kan drömmen om ett brons bli verklighet.

Har nyss avslutat fredagens städning och sitter nu och väntar på middag och handboll. Dags för semifinal ikväll och jag är så nervös! Frankrike är förvisso världens bästa handbollslag och Sveriges chanser att slå dom är i princip minimala. Förlust med mindre än 5-6 bollar är typ en bragd.

Men ändå kan jag inte sluta hoppas på att Sverige spelar den där fantastiska matchen. Matchen då allt stämmer. Då "Jernemuren" är brutalt bra. Då Sjöstrand spikar igen målet. Då Carlén och Larholm leker med Dinart i franska försvaret. Då Karabatic gråter för att Tobias Karlsson inte låter honom hoppa upp och göra mål. Då Staffan Olsson är så upphetsad i timeouten att Ola får lugna honom med Staffans ord "Luuuuugn grabbar". Då publiken i Malmö gör som Scandinavium och bär fram Sverige. Då Claes Hellgren skriker "världsklass" när Doder skjuter sitt Dadoskott. Då Nicklas Ekberg lobbar över Omeyer i en avgörande straff när klockan står på 57:39. Då jag får känna mig både psykiskt och fysiskt utmattad av glädje när slutsignalen går. Då Kim EDR i intervjun efter match garvar och säger: Detta var det sjukaste jag varit med om. Men jag kände på mig att vi skulle vinna. Nu laddar vi för final mot Spanien." DEN matchen hoppas jag på.

Nej, inte var det någon vidare bra match av Sverige ikväll mot Danmark. Med en match som inte betydde mer än en förstaplats  i gruppen så spelade Sverige inte med bästa laget på planen. Sjöstrand, Källman och Ekberg vilade alla i stor del av matchen medan Andersson, Lennartsson och Petersén fick chansen från start. Med Kim Andersson och Oscar Carlén båda skadade fick Kim EDR och Fredrik Larsson ta stort ansvar på niometer och det funkade inte riktigt så bra. Danskarna var bättre än svenskarna och vann matchen med 27-24. Dock gjorde Sverige en mycket bättre andra halvlek men det räckte inte riktigt till. Nu står semifinalen på tur och där möter vi värsta tänkbara motstånd - Frankrike. Men Sverige har slagit från underläge förut i detta VM och inget säger att vi inte kan göra det igen. Då måste dock spelet vara mycket bättre än vad det var idag. En glad nyhet är dock att Oscar Carléns skada inte verkar vara så jätteallvarlig och det ser ut som om han kommer kunna spela i semin. Riktigt skönt att höra!

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite innan jag släcker lampan för ikväll. Imorgon måste jag in på möte i stan och ska även träffa Malin för lite lunch.

Godnatt! 

Det är nästan så att man inte tror det! Sverige lyckades vinna ÄNNU en supertuff och enormt viktig match. Vi har inte vunnit mot stornationen Kroatien på sju år. Men så går Carlén, Du Rietz, Doder, Sjöstrand och Ekberg in och krossar Balic och c/o! Carléns skottarm, Du Rietzs styrka att få med sig utvisningar, Doders kvickhet, Ekbergs iskalla spelsinne och Sjöstrand som är som en jäkla mur i målet. 

Om bara danskarna gör sitt jobb och vinner mot Argentina, vilket dom gör, så är Sverige i semifinal i handbolls-VM. Det är helt jävla magiskt!

Nu har jag landat hemma igen efter några sjukt roliga dagar i Göteborg med Anna. Ska försöka sammafatta dagarna någorlunda:

Tisdag: Klev upp 03:15, omänskligt tidigt, och påbörjade resan söderut. Bussen gick fem ifrån Härnösand och tåget vid sex från Sundsvall. Efter en massa tågresande klev vi ut i ett vårsoligt Göteborg vid ett-tiden. Vi tog oss till vandrarhemmet och gjorde oss hemmastadda innan vi tog spårvagnen till Scandinavium för veckans första matcher. Vi kom lagom till andra halvlek mellan Polen och Chile och när den var slut blev det äntligen dags för Sverige och Argentina. En match som svenskarna förväntades vinna relativt enkelt. MEn så blev icke fallet eftersom Sverige spelade riktigt uselt. Det blev en bedrövlig match och humöret var inte på topp efteråt. I besvikelsen glömde jag min kamera på arenan men kom som tur på det när vi väntade på spårvagnen hem. Vi rusade tillbaka och till min stora lycka och tur hade någon underbar själ lämnat över den till en vakt. Efter många om och men kom vi tillbaka till vandrarhemmet där både jag och Anna slocknade direkt i sängarna.

Onsdag: Denna dag var det inga matcher så vi passade på att vandra runt i Göteborg. Vi spenderade största delen av dagen på Nordstan där det blev lite shopping. Senare på kvällen tog vi en promenad runt området vi bodde i och tog en smaskig fika på ett riktigt mysigt café. Hade sedan roligt på rummet med lite speciella spel innan vi även denna kväll somnade så fort vi la oss i sängarna. Vaknade dock vid tvåtiden på natten när de idiotiska engelsmännen sprang runt och skrek i korridoren utanför...

Torsdag: Matchdag men eftersom det var på kvällen matcherna spelades så hann vi även med att se lite av Göteborg på torsdagen. Vi åkte till centrum för att leta rätt på Beyond Retro som dock var en besvikelse. Sen vandrade vi runt i ett soligt Haga innan det blev käk och fix innan vi återigen åkte till Scandinavium. Och där fick både jag och Anna uppleva något av det sjukaste vi varit med om. Vi tittade på Korea - Slovakien och Argentina - Chile innan det var dags för Sverige att möta Polen. En måstematch för att ha någon som helst chans till att ta sig till semifinal. En riktigt tuff match där Polen var favoriter. Det som dock hände är svårt att beskriva med ord. Ett fullsatt Svandinavium kokade och bar Sverige fram till en seger. Svenska laget spelade riktigt bra och med 12 000 pers i ryggen så gick det hela vägen till vinst. Matchen var olidligt spännande men man lyckades som sagt vinna den efter att Johan Sjöstrand spikat igen målet och killarna gjorde det som krävdes framåt. När slutsignalen ljöd var hela Scandinavium i extas och spelarna likaså. Både psykiskt och fysiskt utmattade satt jag och Anna kvar medan Scandinavium tömdes. Till slut tog vi oss ändå ner till planens kant för att se om vi kunde få tag i några spelare. Lukas Karlsson kom mne fick kunde inte få någon autograf eftersom vi inte hade nån penna. Men då passade vi istället på att haffa en mysig kram av killen. Anna fick sedan träffa sin drömprins Kim Ekdahl Du Rietz och medan jag agerade fotograf så mådde hon gott bredvid killen som senare skulle visa sig vara matchhjälte i kommande match mot Serbien. Johan Sjöstrand kom också förbi och den här gången hade vi lånat en penna av den lilla pojke som stod brevid och vi fick båda våra tröjor signerade av matchens i särklass bästa spelare. Jag väntade förgäves på Oscar som jag hade hoppats på att få ta med mig hem. Tyvärr kom han aldrig och jag fick gå hem tomhänt...

Fredag: Avresedag och det kändes riktigt tråkigt att åka hem från Göteborg. Vi hade helst viljat hoppa på tåget till Malmö istället för Härnösand men det blev ändå det sistnämnda vi hamnade på till slut. Tre tåg, ett högljudd ishockeylag och en jäkla massa väntan senare var vi hemma i Ramvik igen. Back to reality.

Det här dagarna var bland det bästa jag varit med om och torsdagens match mot Polen var så jäkla sjuk. Det går inte att beskriva stämningen på Scandinavium för dom som inte var där. Helt jävla magiskt.

    

FY FAN VILKEN MATCH AV SVERIGE! Vilken målvakt! Vilket försvar! Vilket kontringsspel! Vilket fokus! Vilket spel! Vilken utklassning!

Första halvleken var olidligt spännande och Sverige gick till vila med bara ett måls skillnad. Men så kom Sverige in i andra halvlek och totalt dominerade. Sjöstrand (kanske var rätt beslut ändå att ta han istället för Beutler) spikade igen helt vilket ledde till ofantligt många kontringar som i sig resulterade i många lätta mål. Man sprang sönder slovakerna som inte alls orkade med Sveriges tempo. Alla spelare var enormt bra men lite speciellt glädjande var att Mattias Gustavsson fick visa hur bra linjespelare han verkligen är.

Och stämningen sen! Fy fan vilket tryck! Jag längtar ihjäl mig till jag får stå där i Scandinavium och heja fram Sverige till seger.

Jag har bara en sak att klaga på och det borde vara förbjudet för TV4 att sända sport. Man måste sitta med datorn i knät för att kunna ta del av spelarintervjuer, analyser och snacket som egentligen ska visas innan, under paus och efter match. Nyhetskanalen visar allt detta under fyrans jävla reklamavbrott.